.

Nyss hemkommen från Tyskland. Underbart rolig resa med vänner. Laddade batterierna till fullo. Vi åkte till Tropical Island underbart fantastiskt ställe. Ett jätte stort badhus, där vi övernattade och badade och gick på spa bland annat.

Lördag morgon åkte vi till Berlin som låg en liten bit därifrån. Gick runt och vilse lite här och där. Hittade ett underbart litet café. Kändes som att komma in i någons vardagsrum. Allt var så sött och fint. Dockor och tavlor på väggarna. Allt kändes så hemtrevligt. Tanten som ägde stället och gjorde all mat hade gjort världens godaste blåbärspaj. Ville ta med henne hem till Sverige.
Jag gillar den staden. Skulle kunna lägga en hel helg där. Så mycket att se på och så mycket historia.
Dock så hann min grupp uppleva Stinas värre sidor under resans gång. När Stina inte får mat-arg och när Stina är trött-arg.
Söndagen kom och hemfärd. Dags att leta upp en affär och handla med sig lite vin hem. Vår förskräckelse blev att det var stängt överallt dit vi åkte. Vi fick inse fakta att det blir en hemresa utan inköpt vin och sprit. Så lite småsura åkte vi mot färjan. Vårt sista försök blev Border Shop som hade öppet. Tjoho!

Väl i Sverige igen så började jag tänka på livet att man inte ska ta något förgivet och man måste försöka att värdesätta det man har. Kom att tänka på en lite berättelse som min vän berättade för mig när jag var långt under isen. Då vi möter motgångar i livet och man känner sig vilsen, förtvivlad och utlämnad. När jag gick vilse efter mycket press och situationer jag upplevde att jag inte klarade av. När min vän tog livet av sig, då livet sågade mig vid anklarna och jag trodde inte att jag skulle komma på benen igen.
Mitt liv gungade till, kände paniken, förtvivlad rädslan trasig. Men någonstans så fick jag det där lilla extra som gjorde att jag orkade ställa mig upp igen. Det lilla som räddar oss människor, det vi alla har inom oss. Tillit och hopp.
Hopp att allt kommer bli bättre och allt kommer att lösa sig. Jag är ateist, dvs jag tror inte på Gud alls. Men jag tror på något annat, på livet i sig. Kan låta flummigt men kanske är det andligheten, naturen... vad som helst. Bara jag kan känna tilltro till något som kan ge kraft till mig när jag behöver.
Istället för att fortsätta känna mig vilsen och rädd, kan vila i att allting löser sig och kommer bli så som det är tänkt. Släppa känslorna fria och leva på bästa sätt så att känslorna hittar sin plats att landa på och komma till ro. Att kunna känna att jag har en famn, en vän att vila mig mot. Att kunna tro på att allt kommer att bli bra är en bra läkning och en bra start för kroppen och själen.
Denna dikt fick jag höra från min vän. Den säger mycket. Det behöver inte vara Gud det kan var som i mitt fall en vän.


















Ta hand om er.

Vi har ju våra förläsningar i skolan tidigt nu. Börjar 0815. vilket betyder att jag måste upp klockan 0600 för att hinna med det som jag ska göra.
Idag var en sådan morgon då allt var mörkt och kallt. Kände det direkt när jag gick upp från varma sängen. Där jag så gärna ville ligga kvar. Gick ut med Canyo som vägra att flytta sig just på grund av regnet. Kyla kröp in under kläderna och jag frös samtidigt som det små regnade. En snabb tanke kom upp och jag små muttra när jag var ute " Jävla skitväder!"
Så kom jag till skolan och alla sa samma sak " Jävla skitväder!"

Då tänkte jag på all den negativism som finns runt om oss varje dag. Den suger upp alla den energin vi har och inte blir vi trevligare mot varandra och känner oss lyckligare för det. För vad hjälper det och klaga på vädret. Inte kommer solen fram för det!

Livet är ofta så ibland tycker. Man går omkring i något "gnäll träsk" för att saker och ting ska vara då det ena eller andra sättet. För om någon är positiv i umgänget, så även då kan man höra hur negativiteten kommer smygandes. Hur positiv den personen är, men det sägs med en negativ klang.

Jag försöker att inte följa med strömmen där när alla andra går omkring och gnällspikar sig om saker man ändå inte kan ändra på. Så varför lägga energi på det? Jag blir ju bara ännu mer orkeslös, trött och eländig då. Nä, jag provar att tänka tvärtom, för det finns alltid något positivt, det gäller bara att hitta det. Ibland kan det vara lite svårt att se det positiva men det finns alltid där.
"När du bytt ut dina negativa tankarna mot positiva kommer du att börja få positiva resultat."

Jag väljer dessa bilder till dagens inlägg. Varför? De illustrerar livskvalitet. lugn. rofylld, laddad och vild Det som för mig symboliserar livet. Dessa två bilder är från Bohuslän. Mitt till hål där jag kan andas och lugna ner mig att återfinna styrkan att gå vidare. Där jag kan möta mina element, vatten luft och jord. Att hitta ett sådant ställe är guld värt. Där man kan koppla bort allt som heter stress. Jag själv är egentligen en mycket stressad person som lätt går upp i varv. Oroar mig på tok för mycket och tar gärna på min andras ångest också så de slipper bära den. Men genom livet har jag lärt mig att jag måste kunna säga nej och inte ta på mig för mycket.
Livet är kämpigt ibland men det är också det som kallas för livet, går man inte igenom svårigheter, vad blir man då stark av? Livet har kört över mig många gånger om. Men jag skyller inte på livet i sig utan jag har gjort val som har tagit mig dit, jag kan göra val som tar mig därifrån eller som gör att jag stannar kvar. Sen får man lära sig att hantera konsekvenser av sitt handlande. Många gånger har jag skyllt på någon annan som har gjort så att jag hamnade i en situation. Men tänker man lite till så var det ändå jag själv som satte mig där på grund av något val jag gjorde.

Jag tänker på alla krav vi har på oss idag. Allt som ska hinnas med och allt som ska göras och allt vi vill göra och uppnå för att duga. Men jag fråga mig, duga för vem?
Jag hade en punkt i livet för några år sedan då jag kraschade i väggen. Jag själv trodde inte att det var möjligt att må så som jag gjorde. Tidigare så har jag levt mycket på att springa med huvudet framåt och forcera hinder som låg i vägen för mig. Gick inte det så sköt jag upp saker eller sprang ifrån dem. Men en dag så gick det inte mer. En dag på jobbet så stod jag där och visste inte riktigt vad jag sysslade med. Allt var som en dimma, mitt liv  gick i slow motion, jag var inte längre närvarande. Det var då jag insåg att det var nog något som inte var så bra. Konstiga tankar dök upp i huvudet. Såna som jag inte var van att tänka. Post traumatisk stress. Jo tjena.
Det var lite jobbigt att säga till människor i min närhet att jag var sjukskriven. Skämdes lite tror jag. För jag ville vara stark och klara av livet. Jag ville inte ta nederlag och visa mig svag inför människor som tidigare sett mig stark. Men det visade sig att folk hade förståelse för detta och vissa gav mig verktyg att gå vidare med. En gav mig en bok om livsenergi, en annan vän gav mig långa samtal om livet och det positiva med det. Att man ska fånga dagen och leva för nuet. En annan viktig person gav mg en 10 års planering. Min familj gav mig lugnet.
Efter detta så fick jag återigen en ny livsglädje och mer energi att använda mig av. Jag lärde mig att se det som är. Att jag måste sluta springa med huvudet före i 120km/h genom livet. Fast det händer ibland ändå att jag göra det. Men jag kommer på mig själv och försöker att vända på situationen istället och lugna ner mig då livet återigen försöker att snurra upp sig. Jag fortsätter inte, för de flesta förstår vart jag vill komma. Det är då jag tar svängen förbi Bohuslän där jag kan andas igen.


Hela vårt liv kan bli en enda stressfaktor om vi inte stoppar och säger nej. Jag vill kunna förmedla till andra och ge lite av mig själv och min energi till andra, mina vänner runt omkring mig, lev livet  för det är värt att leva.
Jag brukar säga till mig själv- jag gör ett val och väljer detta nu!
Det är dax att titta på detta galna liv i ett ovanifrån perspektiv. Man springer omkring och yrar efter något som  egentligen inte har något värde!
Det bra att ha en utbildning! Men man mäter inte livskvalitet i poäng eller framgång.Vi människor är älskade för dem vi är - och inte för det vi gör.
Varje dag i livet, är en dag i ens liv. Vem vill leva i mörkret genom att oroa sig  för framtiden eller det som har varit, eller ha ångest över saker man egentligen skulle viljat ha gjort? Det är på tiden att göra vad vi vill göra.
Man pratar om livet och att man borde njuta varje dag, Gå en sväng i skogen, känna dofterna, titta på när den vackra hösten blir till stilla vinter. Åka till havet och se höstvågorna som dundra in över bergen, känna höststormarnas grepp, uppleva naturen i sin fulla kraft.
Umgås med dem man älskar. Åka ut med bilen för att titta på stjärnhimlen och förundras över allt vackert och oändligheten.
Göra allt det där man tycker att man kan göra SEN - när man är klar med allt annat: JAG TYCKER ATT  VI GÖR DET NU!
När man blir gammal ,grå och genomskinlig, då man sitter och tänker över sitt liv, kan jag garantera att det man ångrar att man inte gjorde inte handlar om att sitta inne och dega framför en tv eller en dator, inte heller vara bäst i skolen eller jobbet eller på annat sätt slösa bort sitt liv. Det man ångrar är att man inte LEVDE SITT LIV, trodde på sina drömmar och gjorde det som man egentligen ville.
Lev idag, imorgon kanske det är försent.
Carpe Diem

En tanke som slog mig just när jag skulle somna så gott. Var bara tvungen att dela den med er.
Läste i en annan blogg för ett tag sedan om något som jag var tvungen att ta med för jag tycker att det säger så mycket om livet och hur jag väljer att se på mitt liv.

En föreläsare på något seminarium:
Mannen håller upp en 100-lapp och frågade om om någon ville ha den.
Några räckte upp handen, han sa, ok men jag måste göra något med den först.

Han skrynklade ihop den, så frågade han igen om någon ville ha den, och händer åkte upp i vädret.

Men då tog han sedeln och lade den på golvet, trampade på den så att den blev smutsig.
Frågade igen om någon ville ha den. Händer åkte upp igen.

Han sa då att ni ha nu lärt er något precis. Oavsett vad jag gör med denna så vill någon ha den.
Det är för att ni vet värdet av den, oavsett om den är smutigt och skrynklig.
Många gånger i livet är det så att man blir ihopskrynklad och nertrampad i smutsen.

Japp, tentan klar, underbar skön känsla!
Men det visade sig att den skulle vart inlämnad tidigare än jag trodde. Men eftersom de inte går ut med info om detta i tid, så kommer jag påpeka detta för dem att det ÄR urusel info om allt vad gäller föreläsning och tentor.
Hur som helst så har helgen varit lugn och skönt. Hälsade på Em i lördags för att titta på film. Underbar slappar dag. Imorgon börja min nya kurs. Ska upp tidigt som attan 0630. Ja det är tidigt för mig, har liksom vant mig vid 08 snåret eller senare. Men tittar man på mitt schema för kommande kurs så är det inte så hemskt. Kommer inte gå i skolan så mycket nu. Mer läsa hemma och det passar mig alldeles utmärkt.

By the way, har hittat ett nytt spel nu. Ella ja nytt och nytt, det har jag inte så mycket kolla på men det heter Dragon Age. Rätt kul, slå dock inte Wow. Men jag har kommit fram till att jag har tröttna på att spela wow nu och letar med ljus och lyckta efter något annat. Någon som har förslag..?

Ska till Tyskland på Torsdag ska bli sjuk skoj ser framemot detta jätte mycket.
Ni som följer min Facebook vet att jag numera har ett förhållande med Peter, som är awsome. (Lovat att skriva det så nu gör jag det) Du är awsome!!!!
Många kanske tycker och tänker. En ny, redan..?! Men det är en lång historia. Som jag inte tänker dra här inte heller svara på era frågor för vad jag gör i mitt privatliv, det ska ni fullständigt skita i. Vad ni tror är en sak vad som verkligen hände en annan. Kanske jag kommer berätta men inte än.
Nog om detta nu. Det som är det viktigaste är att jag trivs med mig själv och med mitt liv som jag lever och gör det jag känner är bra och rätt för mig.
Nu är Stinis trött som attan ska sova nu och vaka igen om några timmar för att gå upp till föreläsningarna.

Såhar jag fått nycklarna till min lägenhet. Lite sorgligt allt, men skönt.
De hade målat om den och lagt nytt golv. Tackar och bockar. Såg när vi kom dit med grejerna att jag inte får plats med så mycket saker i den. Typ sängen soffbord, tv och en byrå. Resten får stanna i Borås. Men va fan..! Canyo kommer inte gilla detta alls. Hon har vart som en drottning i korridoren där jag bor nu och huserat fritt överallt. Sovigt lite där det passar hos någon under täcket. Bortskämd..?? OJA....!!
Men jag hoppas vi får komma och hälsa på många gånger här. De vill gärna behålla Canyo/Benny här så jag kan flytta ensam. Men jag vet inte riktigt om jag går med på detta.
Men det känns skönt med en egen lägenhet igen, trots att den är yttepytte liten.

Tänkte på sammanträffanden idag. Hur märkligt det är. Jag funderar mycket på sånt här.
Om jag tar ett steg ut ur mitt liv och betraktar det lite grann på avstånd.
För ca 2 år sedan så satt jag med en kompis som bor just i Landskrona och pratade om lägenheter. Kollade till och med upp intressanta objekt. Höll på att flytta ner redan då. Men något kom ivägen och det blev inte så.
I våras när jag började jobba här nere så tänkte jag att Lund är en himla fin stad. Här kan jag nog trivas och vill bo. Vad händer..? Jo jag har nu bott här ett litet tag och trivs fortfarande rätt bra här.
För massa år sedan så vill jag ha en utbildningen. Skaffade en som jag trivs väldigt bra med  och skolan med.
När jag flytta ner hit så ville jag skaffa mig bra med vänner och trevliga sånna. Var väl typ 2-3 jag hängde med i Borås. Nu har jag ett litet gäng här nere som är helt fantastiska och underbara.
Det här med sammanträffande är bra spännande för om jag bara önskar lite lite grann så blir det så visar det sig. hmmm..... Finns säkert massor med sånt här i mitt liv kanske i era med. Tänk på dessa och om det har blivit så.
Hur som helst är jag väldigt glad nu och jag trivs. Det är det som är det viktigaste. Framför allt att Canyo mår bra med. Och det gör hon.
Kanske borde plugga lite nu.