.

Jag väljer dessa bilder till dagens inlägg. Varför? De illustrerar livskvalitet. lugn. rofylld, laddad och vild Det som för mig symboliserar livet. Dessa två bilder är från Bohuslän. Mitt till hål där jag kan andas och lugna ner mig att återfinna styrkan att gå vidare. Där jag kan möta mina element, vatten luft och jord. Att hitta ett sådant ställe är guld värt. Där man kan koppla bort allt som heter stress. Jag själv är egentligen en mycket stressad person som lätt går upp i varv. Oroar mig på tok för mycket och tar gärna på min andras ångest också så de slipper bära den. Men genom livet har jag lärt mig att jag måste kunna säga nej och inte ta på mig för mycket.
Livet är kämpigt ibland men det är också det som kallas för livet, går man inte igenom svårigheter, vad blir man då stark av? Livet har kört över mig många gånger om. Men jag skyller inte på livet i sig utan jag har gjort val som har tagit mig dit, jag kan göra val som tar mig därifrån eller som gör att jag stannar kvar. Sen får man lära sig att hantera konsekvenser av sitt handlande. Många gånger har jag skyllt på någon annan som har gjort så att jag hamnade i en situation. Men tänker man lite till så var det ändå jag själv som satte mig där på grund av något val jag gjorde.

Jag tänker på alla krav vi har på oss idag. Allt som ska hinnas med och allt som ska göras och allt vi vill göra och uppnå för att duga. Men jag fråga mig, duga för vem?
Jag hade en punkt i livet för några år sedan då jag kraschade i väggen. Jag själv trodde inte att det var möjligt att må så som jag gjorde. Tidigare så har jag levt mycket på att springa med huvudet framåt och forcera hinder som låg i vägen för mig. Gick inte det så sköt jag upp saker eller sprang ifrån dem. Men en dag så gick det inte mer. En dag på jobbet så stod jag där och visste inte riktigt vad jag sysslade med. Allt var som en dimma, mitt liv  gick i slow motion, jag var inte längre närvarande. Det var då jag insåg att det var nog något som inte var så bra. Konstiga tankar dök upp i huvudet. Såna som jag inte var van att tänka. Post traumatisk stress. Jo tjena.
Det var lite jobbigt att säga till människor i min närhet att jag var sjukskriven. Skämdes lite tror jag. För jag ville vara stark och klara av livet. Jag ville inte ta nederlag och visa mig svag inför människor som tidigare sett mig stark. Men det visade sig att folk hade förståelse för detta och vissa gav mig verktyg att gå vidare med. En gav mig en bok om livsenergi, en annan vän gav mig långa samtal om livet och det positiva med det. Att man ska fånga dagen och leva för nuet. En annan viktig person gav mg en 10 års planering. Min familj gav mig lugnet.
Efter detta så fick jag återigen en ny livsglädje och mer energi att använda mig av. Jag lärde mig att se det som är. Att jag måste sluta springa med huvudet före i 120km/h genom livet. Fast det händer ibland ändå att jag göra det. Men jag kommer på mig själv och försöker att vända på situationen istället och lugna ner mig då livet återigen försöker att snurra upp sig. Jag fortsätter inte, för de flesta förstår vart jag vill komma. Det är då jag tar svängen förbi Bohuslän där jag kan andas igen.


Hela vårt liv kan bli en enda stressfaktor om vi inte stoppar och säger nej. Jag vill kunna förmedla till andra och ge lite av mig själv och min energi till andra, mina vänner runt omkring mig, lev livet  för det är värt att leva.
Jag brukar säga till mig själv- jag gör ett val och väljer detta nu!
Det är dax att titta på detta galna liv i ett ovanifrån perspektiv. Man springer omkring och yrar efter något som  egentligen inte har något värde!
Det bra att ha en utbildning! Men man mäter inte livskvalitet i poäng eller framgång.Vi människor är älskade för dem vi är - och inte för det vi gör.
Varje dag i livet, är en dag i ens liv. Vem vill leva i mörkret genom att oroa sig  för framtiden eller det som har varit, eller ha ångest över saker man egentligen skulle viljat ha gjort? Det är på tiden att göra vad vi vill göra.
Man pratar om livet och att man borde njuta varje dag, Gå en sväng i skogen, känna dofterna, titta på när den vackra hösten blir till stilla vinter. Åka till havet och se höstvågorna som dundra in över bergen, känna höststormarnas grepp, uppleva naturen i sin fulla kraft.
Umgås med dem man älskar. Åka ut med bilen för att titta på stjärnhimlen och förundras över allt vackert och oändligheten.
Göra allt det där man tycker att man kan göra SEN - när man är klar med allt annat: JAG TYCKER ATT  VI GÖR DET NU!
När man blir gammal ,grå och genomskinlig, då man sitter och tänker över sitt liv, kan jag garantera att det man ångrar att man inte gjorde inte handlar om att sitta inne och dega framför en tv eller en dator, inte heller vara bäst i skolen eller jobbet eller på annat sätt slösa bort sitt liv. Det man ångrar är att man inte LEVDE SITT LIV, trodde på sina drömmar och gjorde det som man egentligen ville.
Lev idag, imorgon kanske det är försent.
Carpe Diem