.

Attraktion vad menas med det?
Vad attraheras vi av, spelar det någon roll var vi befinner oss någonstans?
Finns det någon mönster i det man attraheras av?

Attraktion är generellt en dragningskraft som flyttar ett objekt till ett annat.

• Används i fysiken om till exempel tyngdkraft eller en elektromagnetisk kraft.

• Man pratar även om attraktion mellan personer som det som för människor samman, till exempel sexuell attraktion.

• I nöjesbranschen talar man om en attraktion när det gäller en teaterföreställning eller en åkattraktion som drar till sig människor.(Wikipedia)

 

Vad vi sexuellt attraheras av är nog individuellt. Jag själv är väldigt svag för ögon, inte ögon som sådana utan blickar. Dessa blickar måste också vara sammankopplade med rum dvs tid och plats.
Blickar som är snälla, busiga och varma blickar. Blickar som påvisar ett lugnt och starkt intryck. Såna blickar gillar jag. Fast de ska komma spontant inte tillgjorda.
Ja, jag kan nog säga att det spelar roll var man befinner sig, i alla fall jag. Ja alltså var i livet man är. När man var tonåring så struntade man kanske i omständigheterna runtomkring.
Men när man är lite äldre och förhoppningsvis lite visare så måste det vara lite bättre än tonåringskärleken, eller!? För inte är det samma sak då man som 16-åring träffar en snygging på utestället som när man blir äldre och träffar en snygging på utestället? Hm jo, det är samma sak nästan. Hm är jag fortfarande en 16-åring. Ja kanske när det gäller sånt här. Min teori sprack där....!!

Det där med mönster , ja jag tror det finns mönster i vilka val vi gör av partner. För det måste finnas något som gör så att man dras till denna person? Efter lite tänk och fundering har jag kommit fram till att det är ögonen som jag attraheras av. Men det är det här med blickar och var man befinner sig i livet. Nu är jag inne i ett skede i livet där jag vill ha lugn och ro samt struktur. När man var i tonåren så ville jag leva livet och ha kul. Därför drogs jag nog till personer som hade just det lite farliga i blicken. Sen gick det som det gick också.
Jag tror blickar säger mycket om folk och hur de är som personer.
Struligt det blev nu....
Men varför väljer man just den ”där” personen då? Vad är det som säger att det är ju denna man är attraherad av? Känns sånt direkt och håller detta i sig hela tiden?

Sen finns det en annan sak som inte har med attraktion i den bemärkelsen att göra som ovan Utan mer en attraktionslag. Eller jo lite grann, vad ska man säga,en dragningskraft kanske till saker, föremål, personer som finns runt omkring en. Attraktion är inte bara det vi älskar och tycker om utan jag tror att attraktion också kan vara sånt som vi inte tycker om. Ja lite luddigt blev det nu. Men om vi har en tendens att dras till något så gör vi det. Lika barn leka bäst. Dvs jag skapa min egen verklighet och jag attraherar de saker i mitt liv som jag vill fokusera på.
Så för att väva samma detta, träffar man en person första gången så är ju attraktionen en tanke. Tanken blir en känsla denna kommer sedan utgöra grunden för hur jag sedan kommer att agera och vilka handlingar jag kommer att göra. Är de av positiv natur så kommer jag att dra mig till det som kommer att bekräfta dessa.

Allting längtar efter harmoni och balans även vi.

Skrev på kontraktet om lägenheten idag. Jätte kul men jag kommer sakna alla där jag bor nu. Trivs jätte bra här. Men måste ha en egen lägenhet 2 pers och en hund på 18 kvm är inte stort.

Så sitter man här men tentan som man har om 2 veckor. Första utkastet ska in om 1 vecka. Det hemska är att jag inte vet egentligen vad jag ska skriva för något. Allt känns så diffust!!
Är trött i huvudet med. Kanske beror det på mörkret som kommer smygandes eller för att jag har läst allt för mycket genus, klass, etnicitet och kön nu. Blä hemskt och äckligt och bara kräks på dessa ord nu och innebörd. VEM FAN BRYR SIG!!!!
Orkar inte ens argumentera om det längre. Rastlös som tusan. Bara kryper i kroppen på mig, kan kanske vara för allt socker jag trycker i mig.

Ligger här i sängen och funderar på online spel.
Hur många timmar har jag lagt ner på detta?? x antal 1000 tror jag. Sitter just och tittar på en CS match. Hmm länge sedan man spelade det. Inte så länge sedan man spelade WOW dock. Jag har lagt ner det nu. Tar bra mkt tid och det är tid jag behöver till annat. Tex skolan. Jag kom till ett vägkors och valde att skilja mig från WOW efter ca 3 års spelande. Ja jag kanske var lite spelberoende. Men jag tycker inte att det är så farligt. Finns värre saker att vara beroende av.
Hur som helst så tappade jag lite av min strikta regel idag ang WOW. Satt och pluggade till min hemtenta som jag har om 3 veckor eller nåt sånt, då ett välbekant ljud når mina öron. En klinga och en hit, sen en blood elf som säger Al diel shala eller Anar'alah belore. Mina minnen går tillbaka till tiden då jag satt och lvl mina karaktärer många långa nätter med Billys pizza och Peppsi cola vid min sida inom bra räckhåll. Tiden då jag struntade i att svara då telefonen ringde. Enda gången jag gick ut var när jag hade satt larmet på telefonen för att ta med Canyo ut eller gå på toa. Dagar blev till nätter som blev till dagar igen och jag sov lite för att gå upp igen för att spela vidare i Blizzards fantasi värld. Minuter blev till timmar, questen blev mer och större, tog längre tid men alltid hade jag ett mål och gå efter. Blev en smula nostalgisk. Så jag smög in i rummet därifrån ljudet kom och vad ser jag om inte ett vackert landskap, fina byggnader i en soldränkt dal. Allt är så sagolikt,en liten blood elf struttar omkring och lvl up. Ahhh...

Men så av någon anledning föll min blick på bordet med mina böcker och plötsligt var jag tillbaka till verkligheten igen.
Kom på mig själv att jag måste plugga till tentan. Suck.
Men jag är bra sugen på att ta upp spelandet igen. Kanske om några veckor att jag göra ett försök till. Dock vet jag att jag kommer att ha svårt att sluta.
Japp ja är spelnörd och råkar vara hooked på WOW just. Inget jag förnekar alls. Men känslan när man sitter där och har gjort en raid med 30 främmande pers som samarbetar eller då man för 8 gången gör en instance för att ta ner bossen en sista gång och får det där vapnet man sucktat efter så länge är awsome. Man vet att vissa fortsätter man att hålla kontakten med andra lullar vidare genom spelet kanske stöter man på dem igen. Svårt att beskriva.
Nu blir det söndagsmys med grannarna,

Japp, Stina och Canyo är återigen i flyttlådorna. Denna gången är det under lite omständigheter. Men jag har fixat det för oss. Lite svårare denna gång men allt har gått super smidigt. Tack alla som har engagerat er i detta projekt. Ni har en innestående på mig.
Nån har mailat runt hela sitt jobb på jakt efter lgh, en annan har erbjudit sig att jag får bor hos dem. En annan bor jag hos nu, nån har engagerat sin familj. Shit ni är alla underbara och jag är så glad att ni finns i mitt liv.

Mycket annat händer, förhållandet i Malmö är över och tur var väl kanske det om man ser på det nu. Eller ja förhållande och förhållande, nåt konstigt var det. Men det var räknade dagar from det jag flyttade in nästan. Fast man kämpar på men någonstans når man punkten då man inte orkar mer. Den var i sommars någon gång. Men nu har jag det mycket bättre och Canyo med. Jag hopps att det kommer vara så här också. Canyo är korridor hund med uppdrag att hålla koll på studenterna och tigga köttbullar. Hon är blivit hedrad med en egen låt, eller vad man nu ska kalla det. Nytt smeknamn Benny, matte gillar inte. Föst var det Kenny, Lennart sen enades de alla om att Benny var ett bra namn. Livet ligger på plussidan nu.

Hur som helst, har ju hittat en lägenhet i Landskrona, en pytteliten 28 kvm. Men det är bättre än inget. Så dit kommer vi att bege oss snart. Kommer dock att leta lgh då jag bor där till nåt större och lite närmre skolan.
Nu när jag sitter här och funderar, så frågar jag mig själv vad jag har lärt mig nu under min tid i Malmö?
Mitt svar blir: mycket. Jag ångrar inte att jag flyttade hit. Men kanske att jag stannade så länge som jag gjorde i nåt som jag inte trivdes i. Jag har lärt mig att lyssna mer på mig själv. Känns det bra kör på, om inte se till att komma därifrån fort. Men hur vet man då när det känns fel och inte är nån fix idé man har fått? Då ska man lyssna på magen. Känns det fel i magen och man är orolig och inte kan sova då är det nåt som inte stämmer. Fixa idéer brukar gå över av sig själv när man har sovit lite.

Nu ska jag snart ner till tvätten sen fika med EM.

Sjuk som attan, eller nja snuvig i alla fall. Det börjar bli bättre nu.
Helgen som gick så pyste jag och Canyo upp till Borås med monsterbilen.
Kom upp på fredagskväll efter min praktik. Canyo fick vara i Ulricehamn en sväng, hos C.
Natten spenderade Stina på golvet i ett hus. Sov rätt så skönt på min luftmadrass. Lördag kom och blev väckt av en sjungande pappa. Kan ju meddela att jag blev lite småsur. Men det värst kom när jag insåg till min förskräckelse att det inte fanns nån mjölk till kaffet. Nästa kaffetillfälle skulle komma om flera timmar. SUCK...
Packade ordning allt i bilar och begav oss i våra fina M90 ut i skogen. Kliver ur bilen och insåg att jag ville åka hem. Det pissade ner och jag frös. Sprang omkring med ett vapen i händerna, småhuvudvärk för jag inte fått kaffe. På spänna om nåt skulle hända. Kalla regniga nätter. Ja ni som undrar så va jag på bataljonsövning i helgen. Sov utomhus hela helgen,inte konstigt jag är sjuk. Hmm...
Vet inte mer vad jag ska säga om helgen.
Canyo har fyllt år med. Tänkt 4 år har hon funnits hos mig. Vi har gått igenom så mkt tillsammans. Trognaste vännen. :) Det har vart mkt spännande och givna år. Så jag säger Grattis Rivendells C-kull så här i efterskott och tack Kattis och Cathrine för Canyo.
En annan kulig sak som har hänt är att CSN har äntligen gett mig pengar. TJOHO. Så där 2 månader senare bara men det är ok, nu i alla fall.
Hösten har kommit på allvar och jag gillar det inte riktigt för det är kallt och regnigt ute. Säger inte mer än så här bilden får säga sitt