.

Jag har ju haft en identitetskris för ett tag sedan. Nu har jag äntligen kommit på vad jag är för person. Jag är INGEN morgonmänniska i alla fall. Har gått upp okristligt tidigt 2 dagar i sträck nu. Kl 0600, ni förstår inte hur det är och hur trött jag är kl 1500 när jag slutar.
Somnar stående snart. Jag är ju van att gå upp tidigast kl 0800 då mina föreläsningar brukar börja runt 10. Men att tvinga min stackars kropp att gå upp kl 6 är tortyr mot mig själv.

Sen är det ju höst och allt blir askallt. Slänga av sig täcket för att chockera kroppen med längre temperatur, nästan minusgrader. Är inte alltför lockande alls.
Huttrande går man och gör lite kaffe. Släpar med mig täcket till köket för att inte frysa ihjäl.
Motvilligt lägger jag det sedan i soffan för att dra på sig kalla jeans och tröja. Tar med min morgontrötta hund ut på morgonprommisen. Släpar ut henne, hon är bra snabb att göra det hon ska nu. Skuttar in för att jag fryser så. Frukost sen dax att sticka.
Gud va jag inte gillar detta alls med höst. Blåser o är kallt, det värsta är att det kommer bli ännu kallare. Hade jag vart björn hade jag vart glad för de sover hela vintern samt har en mysig varm päls. Jag har mitt täcke o värmekällan är Canyo som jag numera tvingar att ligga hos mig.